Måndagen ur Anders synvinkel

Efter en väldigt fin frukostbuffé åkte vi något försenade till Rio för att spela Event 54. Jag och Andreas hade fått borden nära varandra och var riktigt taggade. Mina första två timmar var lite svängiga efter att ha börjat illa mot en mindre duktig spelare. Eller, han var mer kass än mindre duktig. Fick dock tillbaka det av en överaggressiv kille vid bordet och när jag gick på första breaket hade jag ca 6000 efter att ha startat med 4500. Ingen kanonstart, men helt ok. Gick då förbi Andreas som spelade en sista hand innan breaket.

Såhär såg han ut just då:














Riktigt sådär suddig var han inte, men lika koncentrerad. När jag har stått där i ca en minut går han all in. Han blev synad efter ca en halv sekund och allt blev väldigt spännande. Andreas hade AK mot en tjock gubbes 88 och båda har stoppat in ca 6000 i potten. Kan bli en stor pott det här. För att vara så tidigt i turneringen var potten på väg att bli mycket stor. Inför floppen har de ca 50% chans att vinna var, men tyvärr kom en äcklig åtta på turnen och Andreas var ute. Vi gick sedan igenom handen i ca 20 minuter och kom varje gång fram till att Andreas gjorde rätt, men bara hade otur.

Jag var lite orolig för Andreas mentala tillstånd efter det som hände, men kände ändå att jag kunde lämna honom ensam och gick tillbaka till turneringen.

Klockan var nu ca 14.30 och efter det allt flöt på ganska bra till och med middagsbreaket. Jag hade då ca 16000 efter att ha varit uppe på ca 20000 som mest. Det var ca 900 spelare kvar av 2800 och jag hade lite drygt en snittstack. Allt kändes bra och jag kände att jag behärskade bordet hyfsat. Sen fick jag ett dampanfall. Kl 20.40, i första handen efter breaket, fick jag för mig att bluffa för alla mina marker. Bluffen i sig var genomtänkt och skulle varit riktigt snygg om jag inte varit uppe mot en kåk. Nu var jag det, vilket gjorde bluffen helt efterbliven. AT8AQ på bordet och jag reraisade all in på rivern men 99. Hade trebettat honom preflop och trodde verkligen inte han hade AT. Men det hade han det aset. Trodde jag skulle få ut alla andra ess med bluffen, utom AQ el A8 då. Det hade jag nog också, för det tog ett tag innan han synade. Sjukt besviken. På middagen trodde jag verkligen att jag skulle komma in the money. Topp 300 fick pengar. Kändes så stabilt och jag hade en tillräckligt stor stack för att inte behöva stressa.

Van att åka på smällar i pokersammanhang som jag är, tog jag det bra och åkte lugnt och sansat tillbaka till hotellet. Nej just ja. Så var det ju inte. Såhär var det: Direkt efter jag åkt ut efterregistrerade jag mig i ilska till en megasatellit till Main Eventet och efter att ha bl.a. vunnit en all in där jag var inne med 24 off preplop (wheel på rivern) åkte jag ut med 88 vs 99. Skitturnering var det med alldeles för få startmarker.

På kraftig tilt (slamtilt?) åkte jag tillbaka till hotellet där Andreas till min stora glädje fortfarande var vid liv. Han verkade ha kommit över utslagningen ur turneringen och spelade videopoker med Micke, även han från Umeå. Videopoker suger något oerhört, rolighetsmässigt, men det vet dom inte om. Lyckades baxa ifrån dom från maskinerna och sedan spelade vi en massa olika spel. Kvällen avslutades med att vi spelade craps. Det var väldigt roligt. Höjdpunkten var när Micke kastade ut en tärning från bordet, rakt i magen på en sur gubbe. "Oh I'm sorry! It's nothing personal against you." var Mickes kommentar. Gubben var helt tyst, men de som jobbade där tyckte det var lite skoj. Vi fick lära oss mycket, bland annat att "the dice have ears". Vi fick det viskat till oss. Jag visste inte att det var så.

Idag står golflektion på schemat. Sen poker tror jag. Jag och Andreas plussar iaf på cash games, vilket är en liten tröst när turneringarna kissar på oss.

/Anders