Event 54

Tror tyvärr att jag spenderade all min tur redan i gissa hissdörrstävlingen... Tog storslam mot Anders när jag gissade exakt rätt på vilken hiss som skulle komma först! (kan låta enkelt, men det finns 8 hissar, vilket endast ger 12,5% chans att hitta rätt!)

Något sent anlände vi till Rio för att spela måndagens 1500 dollars holdemeventet. Både jag och Anders skulle spela i Amazonrummet (där alla finalborden spelas för övrigt) och vi hade redan kvällen innan rekat våra platser, så trots att vi var i sista minuten hittade vi snabbt fram till våra platser. Allt kändes faktiskt rätt bra, konstigt nog kände jag mig inte ens nervös, vilket jag nästan hade förväntat mig!

Mitt bord var relativt tyst inledningsvis, men till min lättnad började det rätt snabbt tina upp. Står inte ut med att spela vid knäpptysta bord, det kan vara bland det tråkigaste som finns och i mina ögon är det bättre att folk har roligt än att de fokuserar på hur de ska ta mina chips. Intressant med hur man dömer människor efter utseende! Till vänster om mig satt en småskäggig kille i 30-årsåldern iförd pokerstarshood med uppkavlade ärmar, vilket blottade två svårt tatuerade lemmar. Kommer inte exakt ihåg alla men på höger hand var en stor klöver kung tatuerad. Kul kille att ha i position på sig själv, eller hur... En sådan rackare måste bara vara stenhård och hypperaggro i sin spelstil. Visade sig att jag hade huuuuur fel som helst! Fram tills dess att jag åkte ut spelade killen kanske 2 händer och vann 0, dessutom visade han sig vara riktigt trevlig att ha vid bordet! Bland annat berättade han att en kille som tidigare i år vunnit ett WSOP-event under helgen slagit sönder handen på en dealer vid det tv-sända bordet. Smart gjort, kan nog tänka mig att han blir stämd på en tung summa när allt dessutom finns på film.

Apropå att åka ut, för det gjorde jag med dunder och brak efter exakt två timmar, i sista handen innan första pausen. Allt kändes bara bättre och bättre hela tiden. Efter att mest ha foldat första timmen började jag få aningens bättre kort och försökte mig även på lite positionsspel som fungerade bra. Från startstackens 4500 marker hade jag till sist förbättrat mig till cirka 6000 när följande utspelade sig: I högtalarna deklarerade tävlingsansvariga att det var sista handen innan första pausen.

- I never play the last hand before a break sa jag högt vid bordet.

De flesta drog lite pliktskyldigt på mungiporna åt mitt hypertorra försök till rolighet. Men faktum kvarstod att jag verkligen inte tänkte spela någon skithand just innan pausen. Så höjer plötsligt en shortstack som bara har kvar 1100 marker till 350, jag tittar bara lite snabbt på korten och finner AK i olika färger. Men vad fasen, jag som inte skulle spela den här handen... Bestämde mig för att bara syna pre och styra in på floppen alternativt syna shortstackens all in. Med lite flyt kanske någon försöker stjäla potten bakom mig tänker jag också.

Small blind är en trevlig amerikan i 50-60 årsåldern som spelat helt ok hittils. Med cirka 7000 marker framför sig trebettar han till 2025 när det är cirka 900 i potten. 2025! Varför så mycket? Bestämde mig för att fundera en liten stund innan jag styrde in alla mina marker, för något annat fanns inte i min tankevärld! Jag har många troliga händer dominerade och mot ett pocketpar lägre än kung har jag en flip. Dessutom tyckte jag att hans bet luktade steal lång väg.
Egentligen förväntade jag mig nog en fold när jag styrde in keramiken. Vid det här laget hade de flesta lämnat amazon room på grund av pausen och det stora rummet kändes nästan lite öde. Kvar var bara jag, dealern, amerikanen och även Anders som anslutit.

- I´ve got too much money in the pot, sa amerikanen och synade!!!

Killen visade par i åttor och så var det dags för en av de många flippsituationer man måste vinna för att gå långt i en turnering.

Floppen kom dam, tio, låg i olika färger. En helt ok flopp utan träff eftersom att även knektarna räddar mig. Turnen blev en ödesmättad 8a som bara lämnade knektarna kvar som mina outs. Rivern hjälpte mig inte heller och tuneringen var över för min del. Snöplig kändes det, men ändå ett ok sätt att åka ut på. Med 12k i chips så pass tidigt i turneringen hade det kunnat bli spännande.

10 timmars pokerslottande och bordsspelande senare var det dock en trött men lycklig Andreas som hittade av sängen klockan 04.00.